Tomas Ledin, Royal Stockholm Philharmonic Orchestra, Peter Nordahl Den stora tystnaden

Vi sitter här i mörkret
och tittar på varann
tystnad är pinsam
du harklar dig ibland
det är bara du och jag här
och en massa luft
i mellan oss
ett bord med vissna blommor
och den stora tystnaden
förstås

Visst kan jag konversera
smickrande le
här vi vårt bord och gå på
jag kan spela ensam
jag kan låtsas förstå
jag kan vara iskall
och mörda dig med min blick
plötsligt börja gråta
om nu det ger
dig en kick

Men jag föredrar
att sitta här med dig
och titta på blommorna
som sakta böjer sig
för hur skulle jag
kunna få dig att förstå
när du inte vill
ja då är chanserna för små

Jag skulle vilja ha dig
helt nära här tätt intill
se dig rakt i ögonen
länge hålla dig still
sedan skulle jag lugnt viska
att om det här
ska vara rent spel
medge då
att inte bara en av oss
gör fel

Men vi sitter här i mörkret
och tittar på varann
tystnad är pinsam
och du harklar dig ibland
det är bara du och jag här
och en massa luft
här i mellan oss
ett bord med vissna blommor
och den stora tystnaden
förstås

Ett bord med vissna blommor
och den stora tystnaden